bronsyxa från Storsicke

Arkeolog Dr. Martin Rundkvist

Bronsåldern är märklig på så sätt att folk var beroende av ett importerat material för sina vardagliga redskap. Under stenåldern använde man lokala stensorter. Under järnåldern kunde lokal myrmalm användas för att göra järn. Men bronsen, den kom utomlands ifrån med båt. Det finns visserligen koppar i vår berggrund, men inget tenn, och det måste man ha för att göra legeringen brons. Om gruvdrift visste nordborna för övrigt ännu ingenting.

Det gick upp och ner med bronsimporten. En av de rikaste perioderna var mellan 1500 och 1330 före Kristus. Det var avsatsyxans tid: ett hållbart men ändå elegant redskap som kunde användas till alla slags snickerier tack vare sin smala egg. Skaftet gjordes av en V-formad grenklyka där du höll i det långa benet och yxan satt monterad i änden på det korta benet. Dagens yxor har eggen parallell med skaftet. Bronsålderns yxor var vinklade nedåt.

Närke är överlag inte speciellt rikt på bronsfynd från den här tiden. Stora delar av landskapet var ännu glest bebodda av fångstfolk som använde stenredskap. Men vid Storsicke i Glanshammar har en riktigt fin avsatsyxa hittats år 1922. Och det är inte det enda man har hittat vid gården: här verkar ha funnits en offerplats under flera hundra år.

Idag ligger Storsicke två kilometer inåt land. Men under bronsåldern låg sjöstranden och Äverstaåns mynning precis intill den nuvarande gårdstomten. Här offrade man yxor i en våtmark redan under bondestenåldern, och från bronsåldern finns det tre stycken. Däremot finns det inga kända boplatser eller hällristningar i närheten. Förmodligen rör det sig om en samlingsplats, utvald för att det var lätt att ta sig dit med båt. En sak man gjorde där var att offra yxor. I övrigt vet vi inte.