Två medeltida stridsklubbor

Arkeolog Dr. Martin Rundkvist

Under medeltiden stred man med stickvapen, med huggvapen, med bågar och armborst. En mindre vanlig vapenkategori var klubborna. Örebro Läns Museum har huvudena till två stycken. De tillhör den typ som kallas morgonstjärnor på grund av sina pyramidformade spetsar. En del är fyllda med bly för att man skall kunna klippa till ordentligt med dem.

Medeltida morgonstjärnor har som synes betydligt trubbigare utskott än de stora taggiga sjöborrar man kan se tex hårdrocksband posera med. Skälet är att långa spetsar skulle fastna i motståndarens rustning, och då skulle klubbans ägare bli avväpnad efter att han utdelat sitt första slag. Vad du än gör, drag inte i fält i dödsmetallmundering!

Ingen av klubborna har hittats vid någon arkeologisk utgrävning, men båda har intressanta uppgifter om fyndomständigheterna. Klubban med den långa skaftholken kommer från Ånsta kyrkogård. Den kyrkan revs redan i slutet av 1500-talet, och då måste mängder av småföremål ifrån utrymmen inne i byggnaden ha spritts över kyrkogården. I klubbhuvudets fall kan det handla om ett vapen som församlingsborna förvarat i kyrkan under fredstid, eller som burits i procession vid någon krigsmans begravning och därefter hängt på väggen där inne.

Den andra klubban med de avtrubbade spetsarna har hittats i en mosse i Lerbäcks socken. Det finns många mossar att välja på i denna mestadels skogklädda trakt. Vi kan inte veta hur eller varför klubban hamnade där, om det var avsiktligen eller av en olyckshändelse. Men vapenoffer i våtmark var en urgammal sedvänja, över fem tusen år gammal när klubban lades ner. Och det finns ganska många exempel på att man hittat medeltida vapen i åar, vid vadställen och broar, exempelvis i Uppsala. I medeltida sagor förekommer Damen i Sjön som delar ut vapen till Kung Arthur och andra hjältar.